Ta i trä

Bibliotekståget och GS facket östs årsmöte i Västervik 20 oktober

Efter visningar på biblioteket i Torsås kommun och Borgholms bibliotek gjorde TA I TRÄ vikskärmsutställning ett besök i Västervik. På GS facket östs årsmöte 20 oktober pratade Bertil Hertzberg för de ca 60 ledamöterna där.
Sedan bär det vidare till Ålems bibliotek den 8 – 21 november och därefter Vimmerby bibliotek den 21 november – 16 december.

På GS-kongress i Örebro den 20 – 23 maj

Joachim Mörck, Håkan Koran, Jonathan Lindberg, Tommy Rälg och Magnus Lindström. Ombudsmän av det rätta virket vid förhandlingsbordet från avdelning 3. Även Tommy var med i avdelning 4 när det begav sig.

12/5 Invigning på Fredahl Rydéns

Mingel, fest och glada människor på Fredahl Rydéns kistfabrik. Bertil Hertzberg har trivts där!
Snickeriintresserade musiker och kulturkämpar Peder Nabo och Tomas Forssell.
Jens Ahlgren framför sig själv: ”Jag hade äggklockor överallt i bageriet”.
GS-fackets tunga garde på plats; ombudsmännen Joachim Mörck (vänster) och Håkan Koran.
Bertil Hertzberg tillsammans med Cecilia Almqvist och Cecilia Almqvist.

20/12 Sändning från Fredahl Rydéns

Sändning med Radio Kalmar igår och artiklar i Kalmar Läns Tidning och Barometern.

”Jag tycker att det är rörande hur de informanter som varit med vid mediaträffarna blir allt mer säkra i sitt berättande och sina svar på frågor. De stora tolv ramade bilder som jag hade med mig var en bra utgångspunkt för prat under sändningen. Något konkret eftersom vi inte kunde vara inne i fabriken på grund av pandemin. Cecilia och Jens blev fotograferade med varsin bild från deras arbete och de såg stolta ut. Bilderna ska nu tillsammans med mindre svartvita bilder hängas i matsal och andra personalutrymmen.

Projektet känns tydligt etablerat på företaget. Från att ha stått lite nervös utanför fabriken i september har jag fått nya vänner och en julblomma som tack för vad jag gjort.”

11/12 Dags för pressrelease

”Eftersom jag kommit personerna och arbetsplatsen kistfabriken nära har problem med gränsdragningar ibland uppstått. Vem skriver och vems är pressreleasen? Vem håller i presskonferensen?”

8/12 På BoKlok i Gullringen

”Varit i Gullringen och BoKlok. Snö. Halt. Kallt. Kom fram halv tio, åkte hem vid två. Samma rutiner som tidigare – skriva in sig och ut, skyddskläder. Hjälm och glasögon som är i vägen när jag plåtar. Och en person som följer med mig hela tiden. Säkerhetsskäl, men det försvårar kontakten med informanterna. Man har lagt om produktionen till en multimodul från en fleximodul och stora delar av fabriken stod still i väntan på att produktionen av de första nya skulle komma igång. Det var till fördel för mig eftersom informanterna hade gott om tid. Av de fem var en sjuk. Snopet. De fyra övriga träffade jag i ett litet lugnt arbetsrum.  När jag träffade dem för en månad sedan berättade de på väldigt kort tid förvånansvärt mycket. Men det blev mer som en intervju än ett samtal. Behöver träffa dem fler gånger för att komma dem närmare.”

8/11 Fotograferande och dagbok på Rydéns

”Jag var osäker på vilket sätt och när de sju informanterna skulle reagera på texterna. Cecilia visade mig två spännande dokument om morfars far som var glasmålare i Böhmen. Påmint Per och Greta om fotograferande och dagbok. Gretas systers man dött och hon var upptagen av det.”

28/10 Han var snickare i Irak

”Gick igår igenom texten med Hussein som kommer tillbaka från Bagdad 27.11. Han var snickare i Irak men på SFI i Nybro trodde de inte på honom. Så de gav honom några brädor, spik, hammare och såg och beordrade honom göra ett ”fågelhus”. Vilket han snabbt gjorde. Han verkar inte ha riktigt förstått vad jag håller på med. Frågar om jag kommer från en tidning. Varje gång jag träffar honom eller går förbi där han jobbar lyssnar han på irakisk musik, nyheter eller pratar med någon från Bagdad.”

14/10 Har nu haft fyra samtal

”Det går bra. Viktigt sitta ostört. Med Ubbe vid lunchrasten la sig kompisar i vad vi pratade om. Kört fast i fotograferingen av fabriken. Kom på att jag kan plåta dem i det som de gillar. Ubbe – med den oldsmobile hon och Tobbe har ihop. Stefan – hänga med på buggdans. Cecilia – ihop med de glasvaser hon målade i Tjeckien. Greta – med husbilen. Jens – bild på honom och med foto på dottern som han längtar efter och som bor i Australien.”

7/10 Skriva dagbok

”Peppar Ubbe och Greta att skriva dagbok. Greta påtagligt engagerad. Tog med sig tidningsklipp, privata bilder. Och dagen därpå mer material. Också Cecilia förberedd med foton och dokument, både från jobbet och privata.”

29/9 Tre intervjuer gjorda

”Börjar hitta i huset. Småpratar med ganska många. Inga svårigheter att djupintervjua/fotografera fler. Tre intervjuer gjorda. Stort jobb skriva ut.”

23/9 Första jobb-besöket

”Jag var i kistfabriken i tre timmar och det var första besöket för att jobba. Stefan tog hand om mig. Varit där i 20 år. Visade mig runt och förklarade hur tillverkningen löper på. Hans egen arbetsplats är oftast i stora maskinhallen. Sorterade ekbrädor denna dag. Så att ett antal som utgör vägg, lock och botten i kistorna ser ungefär lika ut. För bullrigt att spela in. Antecknade och fick ta emot många detaljer och årtal. Jag tog bilder med blixt och transparant paraply. Problem med reflexer i glasögon och kanske för stor ljusspridning. Väldigt fint bemött. Alla verkade ha tid för mig. Efter att ha besökt textilavdelningen och på väg ut kom Stefan och vi pratade en stund i rastbåset och jag kunde spela in.”

12 februari 2021. När fotografen kommer och stör

”Innan coronan tvingar fram en paus i projektet hinner jag besöka två av de fyra industrier jag ska ha som utgångspunkt. Tanken är att visa upp mig, få intryck och kontakter. Projektet genomförs i samarbete med GS-fackets avdelning 4.”

Smålandsinredingar, Järnforsen: ”Kanske hjälper det någon att jag slutar”

”Smålandsinredningar i Järnforsen har 20 anställda, fem ska sägas upp. En av dem, Stefan Rydén, har jobbat där sedan 1985, är ordförande för fackklubben och en av de uppsagda. ”Kanske hjälper det någon att jag slutar”, säger han. Stefan visar mig fabriken. Vi går runt och småpratar med folk. Alla är informerade om vem jag är och varför jag är på plats. Någon tycker att det som står i broschyren är riktigt bra.

Stefan Rydén, ordförande i fackklubben

Jag lägger på minnet vad männen heter, hur länge de jobbat där, vad de konkret gör vid sin arbetsstation, vad de gör när de inte jobbar: Mikael har varit dansbandsmusiker, visar mig i telefonen ett idolporträtt på honom med gitarr. Vi kommer överens om att jag ska ta en liknande bild på honom. Linus 29 år iförd stor skyddsmask jobbar på lacken och har varit på fabriken i tio år. Han slutade fotografera när han började jobba men vill gärna komma igång igen.

Jag inser att varje person ansvarar för ett moment i processen – kapning, håltagning, limning, montering – och att de flesta är ensamma med det. Det är bara män i produktionen. De bär hörselskydd och när jag pratar med dem avstannar jobbet en stund. Jag måste hitta möjligheter att möta dem vid fikaraster, luncher, och utanför jobbet. Min ambition för nästa besök är att ta porträtt vid arbetsstationen på de som går med på det, och att sätta upp bilderna i fikarummet (alla får godkänna sin bild först). Nästa steg kan bli att jag lånar ett avskilt rum och tar en annan sorts porträtt och får möjlighet att prata ostört med dem. Och en gruppbild. Efterhand tänker jag mig möten, intervjuer någon annanstans än i fabriken. Det bästa skulle vara få igång några att ta bilder, göra en dagbok med eller utan text.”

Bo Klok, Gullringen

”Bo Klok i Gullringen ägs av IKEA och Skanska och gör prefabricerade bostadsmoduler. Fabriken har ett par hundra anställda fördelade på flera stora byggnader. Produktionen går på högtryck bland annat på grund av vad pandemin ställt till med – det blir frånvaro så fort någon är förkyld.

Fackordförande Roger Pettersson slussar mig in i fabriken. Jag läser säkerhetsinstruktioner, fyller i uppgifter om vem jag är, varför och under vilken tid jag är på plats. Jag tar på mig gul väst, skyddsskor, röd hjälm och glasögon. Roger har facklig tid i snitt tre timmar varje dag, på två expeditioner. Han har haft problem med armar och händer efter lackjobb med tung spruta och jobbar nu med skåpmontering när han har tid över. Han verkar känna alla vi möter och stämningen är avslappnad. Överallt byggs det. Väggar kommer farande i luften, rör dras, man spacklar och målar. Vid kafferasten samlas små grupper och pratar. Roger presenterar mig och vi skojar om att hitta en poet, någon som skriver, vi pratar om intressen, jakt, bilar, musik. Det är blandade åldrar men huvudsakligen yngre personer och rätt många kvinnor. Ingen verkar ha läst vår broschyr som lagts ut i matsalen.

Bertil Hertzberg, foto Roger Pettersson

Jag får veta att jag inte får vandra runt själv i fabriken, att VD:n ska godkänna det material jag får fram och att folk är vana vid att bli fotograferade (det finns blanketter om ”Samtycke till användning av foto och filmer). Det hör samman med att före detta produktionschefen Jonas Davidsson som numera är projektledare är en duktig och flitig fotograf på arbetstid. Vi säger att vi måste samarbeta. Jonas blir glad över möjligheten att få med foton på en utställning.

Avslutningsvis kommer Roger och jag överens om att jag ska sätta ihop en bildserie som presenterar mig och vad jag ska göra. Bilderna ska visas på TV-monitorerna i matsalen. ”Bertil kommer att fotografera och efterhand göra intervjuer men vill gärna ha kontakt med dig som är intresserad av fotografi eller skrivande”. VD:n ska bara godkänna det först.”

Comments are closed.