12 februari 2021. När fotografen kommer och stör
Innan coronan tvingar fram en paus i projektet hinner jag besöka två av de fyra industrier jag ska ha som utgångspunkt. Tanken är att visa upp mig, få intryck och kontakter. Projektet genomförs i samarbete med GS-fackets avdelning 4.
Smålandsinredingar, Järnforsen
”Kanske hjälper det någon att jag slutar”
Smålandsinredningar i Järnforsen har 20 anställda, fem ska sägas upp. En av dem, Stefan Rydén, har jobbat där sedan 1985, är ordförande för fackklubben och en av de uppsagda. ”Kanske hjälper det någon att jag slutar”, säger han. Stefan visar mig fabriken. Vi går runt och småpratar med folk. Alla är informerade om vem jag är och varför jag är på plats. Någon tycker att det som står i broschyren är riktigt bra.
Jag lägger på minnet vad männen heter, hur länge de jobbat där, vad de konkret gör vid sin arbetsstation, vad de gör när de inte jobbar: Mikael har varit dansbandsmusiker, visar mig i telefonen ett idolporträtt på honom med gitarr. Vi kommer överens om att jag ska ta en liknande bild på honom. Linus 29 år iförd stor skyddsmask jobbar på lacken och har varit på fabriken i tio år. Han slutade fotografera när han började jobba men vill gärna komma igång igen.
Jag inser att varje person ansvarar för ett moment i processen – kapning, håltagning, limning, montering – och att de flesta är ensamma med det. Det är bara män i produktionen. De bär hörselskydd och när jag pratar med dem avstannar jobbet en stund. Jag måste hitta möjligheter att möta dem vid fikaraster, luncher, och utanför jobbet. Min ambition för nästa besök är att ta porträtt vid arbetsstationen på de som går med på det, och att sätta upp bilderna i fikarummet (alla får godkänna sin bild först). Nästa steg kan bli att jag lånar ett avskilt rum och tar en annan sorts porträtt och får möjlighet att prata ostört med dem. Och en gruppbild. Efterhand tänker jag mig möten, intervjuer någon annanstans än i fabriken. Det bästa skulle vara få igång några att ta bilder, göra en dagbok med eller utan text.
Bo Klok, Gullringen
Ingen verkar ha läst vår broschyr
Bo Klok i Gullringen ägs av IKEA och Skanska och gör prefabricerade bostadsmoduler. Fabriken har ett par hundra anställda fördelade på flera stora byggnader. Produktionen går på högtryck bland annat på grund av vad pandemin ställt till med – det blir frånvaro så fort någon är förkyld.
Fackordförande Roger Pettersson slussar mig in i fabriken. Jag läser säkerhetsinstruktioner, fyller i uppgifter om vem jag är, varför och under vilken tid jag är på plats. Jag tar på mig gul väst, skyddsskor, röd hjälm och glasögon. Roger har facklig tid i snitt tre timmar varje dag, på två expeditioner. Han har haft problem med armar och händer efter lackjobb med tung spruta och jobbar nu med skåpmontering när han har tid över. Han verkar känna alla vi möter och stämningen är avslappnad. Överallt byggs det. Väggar kommer farande i luften, rör dras, man spacklar och målar. Vid kafferasten samlas små grupper och pratar. Roger presenterar mig och vi skojar om att hitta en poet, någon som skriver, vi pratar om intressen, jakt, bilar, musik. Det är blandade åldrar men huvudsakligen yngre personer och rätt många kvinnor. Ingen verkar ha läst vår broschyr som lagts ut i matsalen.
Jag får veta att jag inte får vandra runt själv i fabriken, att VD:n ska godkänna det material jag får fram och att folk är vana vid att bli fotograferade (det finns blanketter om ”Samtycke till användning av foto och filmer). Det hör samman med att före detta produktionschefen Jonas Davidsson som numera är projektledare är en duktig och flitig fotograf på arbetstid. Vi säger att vi måste samarbeta. Jonas blir glad över möjligheten att få med foton på en utställning.
Avslutningsvis kommer Roger och jag överens om att jag ska sätta ihop en bildserie som presenterar mig och vad jag ska göra. Bilderna ska visas på TV-monitorerna i matsalen. ”Bertil kommer att fotografera och efterhand göra intervjuer men vill gärna ha kontakt med dig som är intresserad av fotografi eller skrivande”. VD:n ska bara godkänna det först.